Mycket bra skrivet. Jag konstaterar krasst att jag har mycket kvar att lära mig i grenen empati, men jag förstår att det är den enda vägen framåt. Att somliga inte kan begripa att deras misslyckanden är en direkt frukt av deras empatilöshet är tragiskt, men någonstans måste man inse sina begränsningar och lägga energin någon annanstans.
Jag har som du, Göran, hållit mig utanför ”diskussionerna”; mina skäl är att tonen är för hård och gör mig arg och kontraproduktiv. Jag sätter citattecken kring ordet ”diskussionerna” för det är egentligen ett alltför fint ord för det skyttegravskrig som pågår i berörda fora.
Men jag tycker att vi inte ska ta på oss all skuld för att inte delta i skitsnacket. Det finns en heder i det också, och det finns en heder i att lägga sin energi på saker som är meningsfulla – saker man faktiskt kan göra och som leder framåt.
Det som är meningsfullt för dig och mig att lägga energi på är inte nödvändigt detsamma som för andra, och förhoppningsvis finns det människor vars egenskaper gör, att deras engagemang på områden vi inte klarar av, blir meningsfullt. Jag grejar inte diskussionerna i kommentarsfälten – kanske kan jag fylla någon annan funktion.
Som att peppa med en snäll kommentar till en bloggpost kanske. 😉
